Judons historik
Det vi idag kallar Judo grundades i slutet av 1800-talet av en Japansk skollärare vid namn Jigoro Kano. Han utgick från traditionella japanska självförsvarssystem; han introducerade modern pedagogik och moderniserade träningsmetoderna; han strukturerade träningen så att ofarliga tekniker övades för sig (som en sport) och mer riskfyllda tekniker övades för sig (under strikta former, i s.k. Kata). Efter Kano's död har utvecklingen inom Judo koncentrerats åt det sportsliga hållet.
Jigoro Kano föddes den 28 oktober 1860 i det lilla kustsamhället Mikage nära staden Kobe i Japan. Moderns gren av släkten hade under flera generationer byggt upp en förmögenhet genom framställning och försäljning av Sake (japanskt risvin). Fadern arbetade inom handelsflottan.
Jigoro var yngsta barnet. Han hade två äldre bröder och två äldre systrar. Familjen bodde i moderns föräldrahem, som var en stor villa med havsutsikt.
År 1869 (när Kano var 8-9 år) dog modern. År 1871 fick fadern anställning i huvudstaden Tokyo, varvid han flyttade dit tillsammans med sina två yngsta söner, däribland Jigoro. Kano gick i skola i Tokyo och studerade klassiks kinesisk litteratur, engelska m.m. Så småningom blev han själv lärare och professor. Han blev bland annat rektor för lärarhögskolan.
År 1877 började Kano träna Tenjin Shin´yo Ryu Jujutsu. Det var ett system för kamp och självförsvar som var specialiserat på kontrollgrepp (Katame waza) samt slag och sparkar (Ate waza). Läraren hette Fukuda. År 1881 började Kano träna Kito Ryu Jujutsu. Detta system var specialiserat på kast (Nage waza).
Även om lärarna var skickliga, så stördes Kano av att den Jujutsu som lärdes ut mest var en samling lösa tekniker utan någon grundläggande princip som alla tekniker bygger på. Visserligen fanns det en teori som bygger på ”mjukhetsprincipen” men den principen ansåg Kano ingalunda var heltäckande.
Det system som tränades gav Kano namnet ”Kodokan Judo”. Det är från detta system som dagens Judo kommer. Kano flyttade sin klubb flera gånger till allt större lokaler. Kodokan finns kvar än idag men är nu ett åtta våningar högt Judoinstitut i centrala Tokyo.
Kano's tre syften med Kodokan Judo:
I biografin över Kano förklaras dessa tre syften med många citat från Kano. Det framgår att Kano ansåg det egentliga syftet med Jujutsu var att öva kamp (Shobu), men eftersom detta innebär att man rör på sig får man en slags fysisk fostran (Taiiku) och eftersom det förutom teknik även krävs list och taktik så blir det indirekt även ett slags träning för själen (Shushin).
Kano menade att han lyfte fram dessa bieffekter, som han ansåg att traditionell Jujutsu hade, till att bli syften med träningen i Kodokan Judo. Vidare skulle den andliga-moraliska träningen (Shushin) i sin tur bestå av tre delar:
De fyra metoder som Kano angav för att uppnå de tre syftena:
I äldre Jujutsu-system tränade man först och främst Kata (vilket betyder ”form”). Denna träningsmetod innebär att man tränar på förhand valda tekniker i på förhand uppgjorda situationer. Härigenom reducerades skaderisken (eftersom man ofta tränade farliga tekniker och ibland använde dessutom olika typer av vapen), men man ansåg också att teknikerna lärdes in bäst genom att man nötte in dem på detta vis.
Vid tiden för grundandet av Kodokan Judo hade man på vissa håll börjat experimentera med en friaare form som man kallade Ran (vilket betyder ”kaos”). Denna träningsmetod innebar att man fritt provade olika tekniker på varandra utan att i förväg komma överens om vad som skulle göras. Ur denna träningsform har dagens Randori utvecklats.
Kano menade att man skulle träna både Kata och Randori och att båda dessa träningsmetoder kompletterade varandra. Kano liknade Judoträningen vid språkinlärning och han jämförde Kata med grammatik och Randori med uppsatsskrivning.
Judon är i dag spridd över hela världen och tränas ungefär på samma sätt som på Kano's tid.
Jigoro Kano
Jigoro Kano föddes den 28 oktober 1860 i det lilla kustsamhället Mikage nära staden Kobe i Japan. Moderns gren av släkten hade under flera generationer byggt upp en förmögenhet genom framställning och försäljning av Sake (japanskt risvin). Fadern arbetade inom handelsflottan.Jigoro var yngsta barnet. Han hade två äldre bröder och två äldre systrar. Familjen bodde i moderns föräldrahem, som var en stor villa med havsutsikt.
År 1869 (när Kano var 8-9 år) dog modern. År 1871 fick fadern anställning i huvudstaden Tokyo, varvid han flyttade dit tillsammans med sina två yngsta söner, däribland Jigoro. Kano gick i skola i Tokyo och studerade klassiks kinesisk litteratur, engelska m.m. Så småningom blev han själv lärare och professor. Han blev bland annat rektor för lärarhögskolan.
Kanos träning i Jujutsu
Som ung prövade Kano på olika idrotter men fastnade så småningom för det traditionella japanska självförsvaret Jujutsu. Syftet med träningen, angav han när han skrev om det senare, var att han ville stärka sin fysik.År 1877 började Kano träna Tenjin Shin´yo Ryu Jujutsu. Det var ett system för kamp och självförsvar som var specialiserat på kontrollgrepp (Katame waza) samt slag och sparkar (Ate waza). Läraren hette Fukuda. År 1881 började Kano träna Kito Ryu Jujutsu. Detta system var specialiserat på kast (Nage waza).
Även om lärarna var skickliga, så stördes Kano av att den Jujutsu som lärdes ut mest var en samling lösa tekniker utan någon grundläggande princip som alla tekniker bygger på. Visserligen fanns det en teori som bygger på ”mjukhetsprincipen” men den principen ansåg Kano ingalunda var heltäckande.
Grundandet av Kodokan Judo
År 1882 hyrde Kano in sig i buddisttemplet Eisho-ji (som tillhörde den buddistiska Jodosekten). Där startade han en klubb som han gav namnet Kodokan. Inför varje träningspass fick man hjälpas åt att röja undan bord och böcker, för att sedan ställa rummet i ordning igen efter träningen.Det system som tränades gav Kano namnet ”Kodokan Judo”. Det är från detta system som dagens Judo kommer. Kano flyttade sin klubb flera gånger till allt större lokaler. Kodokan finns kvar än idag men är nu ett åtta våningar högt Judoinstitut i centrala Tokyo.
Kano's tre syften med Kodokan Judo:
- Fysisk fostran (Taiiku)
- Kamp (Shobu)
- Andlig-moralisk träning (Shushin)
I biografin över Kano förklaras dessa tre syften med många citat från Kano. Det framgår att Kano ansåg det egentliga syftet med Jujutsu var att öva kamp (Shobu), men eftersom detta innebär att man rör på sig får man en slags fysisk fostran (Taiiku) och eftersom det förutom teknik även krävs list och taktik så blir det indirekt även ett slags träning för själen (Shushin).
Kano menade att han lyfte fram dessa bieffekter, som han ansåg att traditionell Jujutsu hade, till att bli syften med träningen i Kodokan Judo. Vidare skulle den andliga-moraliska träningen (Shushin) i sin tur bestå av tre delar:
- Moralisk träning
- Intellektuell träning
- Tillämpning av kampteori på all världens områden
De fyra metoder som Kano angav för att uppnå de tre syftena:
- Fri övning (Randori)
- Form (Kata)
- Föreläsningar (Kogi)
- Frågestunder (Mondo)
I äldre Jujutsu-system tränade man först och främst Kata (vilket betyder ”form”). Denna träningsmetod innebär att man tränar på förhand valda tekniker i på förhand uppgjorda situationer. Härigenom reducerades skaderisken (eftersom man ofta tränade farliga tekniker och ibland använde dessutom olika typer av vapen), men man ansåg också att teknikerna lärdes in bäst genom att man nötte in dem på detta vis.
Vid tiden för grundandet av Kodokan Judo hade man på vissa håll börjat experimentera med en friaare form som man kallade Ran (vilket betyder ”kaos”). Denna träningsmetod innebar att man fritt provade olika tekniker på varandra utan att i förväg komma överens om vad som skulle göras. Ur denna träningsform har dagens Randori utvecklats.
Kano menade att man skulle träna både Kata och Randori och att båda dessa träningsmetoder kompletterade varandra. Kano liknade Judoträningen vid språkinlärning och han jämförde Kata med grammatik och Randori med uppsatsskrivning.
Judon är i dag spridd över hela världen och tränas ungefär på samma sätt som på Kano's tid.
